Tack Phu Quoc! 

Nu är vi tillbaka i HCMC, eller Saigon som de flesta här ändå säger. Eller staden med massor av moppar som vi säger. Vi hade en fantastisk sista dag på Phu Quoc då vi passade på att ha vår första, och sista, heldag på stranden. Förut har vi bara varit där antingen på förmiddagen eller på eftermiddagen, men nu slog vi alltså på stort. Malte badade och badade och blev helt förstörd när han var tvungen att gå upp ur vattnet för att komma och äta mat. Jag kunde inte låta bli att le, tänk att han blivit så badtokig. Han har förstått hur man bör vara i vår familj 🙂 Barnen somnade efter lunch och vi såg fram emot en stunds bokläsning. Olle, som somnat först, vaknade dock efter en halvtimme så den gemensamma vilan blev bara femton minuter. Men då njöt vi 🙂 Eller jag tog mest kort på att föreviga den lugna stunden och sen var den lugna stunden över, men det var fint ändå. Strax innan solnedgång sa vi sedan hej då till havet. Lite sorgligt, men ändå så lycklig över att vi fått vara här och att vi fick några riktigt fina dagar på slutet. Har vi varit sjuka? Nej, det har jag glömt vid det här laget.

Den där korta stunden när båda barnen sov samtidigt.

Måste förresten visa lite bilder från vårt fantastiska hotell. Det hette Little garden och det gjorde verkligen skäl för sitt namn. Som en liten mysig trädgård med en massa blommor och träd i. Vårt rum och uteplats är rakt fram på bilden. 

Mangoträd.

Det konstigaste i trädgården var att det hängde en massa orkidéer överallt i innerkrukor. Kanske inte så vackert med just krukorna, men väldigt vackert med orkidéerna.

Tillbaka i Saigon tog vi idag tjuren vid hornen och gick för att besöka den stora marknaden, Ben Thành. Vi hade hört att det skulle vara intensivt, trångt, varmt och massor med försäljare som man inte kunde komma undan. Därför var vi lite tveksamma till att gå dit, särskilt med två barn som folk inte kan hålla händerna borta ifrån. Men sedan tyckte vi ändå att vi inte riktigt har varit här om vi inte besökt en marknad. Och det var ju inte alls så farligt. Varmt – ja. Men annars inte alls som befarat. Det var väldigt likt alla marknader vi var på i Sydamerika så vi var kanske lite luttrade. Själv hade jag föreställt mig en kombination av en italiensk och marockansk marknad och det hade varit betydligt mindre njutbart. Sedan fick vi ju shoppa lite, vissa saker till en tredjedel av priset som vi betalat för samma sak i Mui Ne för några veckor sedan. Det är då man vill ta tåget tillbaka till Mui Ne för att fråga om de har öppet köp…

Marknaden.

Imorgon kväll är det dags att åka hem. Skulle någon ge oss en kasse pengar (okej, det behövs en väldigt stor kasse eftersom en miljon dong motsvarar cirka 400 kronor och vi med andra ord gjort av med rätt många miljoner den här månaden) och ta min plats på jobbet nästa vecka skulle vi inte tveka en sekund på att stanna här en månad till. Men eftersom ingen kommer ge oss en stor kasse pengar och jag nog förväntas dyka upp på jobbet om en vecka är det nog bäst att vi kliver på det där planet imorgon. Ja just det, vårt visum går ut på onsdag också, det avgjorde nog saken. 

Den dagliga räkningen av alla dessa sedlar.

Dagen imorgon ska avslutas på samma sätt som resans första dag – hängandes i lekparken. Det går ju väldigt bra att resa med våra barn, men vi märker på Malte när vi kommer hit till Saigon att han blir väldigt tyst och lugn. Kan tyckas skönt, men det är ju inte hans vanliga jag. Antagligen blir det lite överdos i intryck, vilket är fullt förståeligt. Det är ju rätt mycket intryck för oss också, men vi kan nog sålla lite bättre än en tvååring. Men eftersom vi inte har något annat som ska hinnas med innan vi åker kan vi lika gärna spendera tiden i en lekpark där det är lite färre folk, färre moppar, färre blinkande skyltar och färre av det mesta. Kanske att jag smyger iväg till marknaden igen, för det finns säkert lite fler saker som jag ”måste” köpa där. 

Categories: Uncategorized | 3 kommentarer

Äntligen! 

Ja, äntligen! Äntligen är hela familjen frisk, efter en veckas sjukdom. Olle är fortfarande lite snuvig men kan nog ändå hamna i kategorin frisk. 

Bilden är från innan de blev sjuka. Vi får se om Olle är frisk nog för ett bad imorgon. Han verkade gilla det!

Redan igår var övriga familjemedlemmar så pass friska att vi tog oss till stranden på förmiddagen. Och Malte, som sedan han blev sjuk inte velat bada, badade och sa till och med ”bada mera” när det var dags att gå upp. Åh, så glad jag var. Det hade känts så tråkigt att avsluta den här resan med att han inte ville bada. På eftermiddagen badade vi ännu mer i poolen och på kvällen gick vi ut och åt igen efter att ha köpt med oss mat till hotellet under nästan en veckas tid. Vi blev vid så gott mod att när vi kom tillbaka till hotellet bokade vi in oss på en heldagsutflykt som skulle gå av stapeln idag. Sedan råkade jag läsa en del negativa recensioner om den där utflykten på TripAdvisor plus att Olle natten till idag var rätt snorig och sov rätt dåligt, så då undrade jag lite om det verkligen var en så bra idé det här med utflykt. Men jo, det var det definitivt! Vi åkte på en båttur i skärgården söder om Phu Quoc där det först gjordes ett stopp för fiske (dock inget napp för vår del), sedan två olika stopp för snorkling (där vi inte snorklade men däremot njöt för fullt i vattnet) och sedan en timmes häng på en strand, Sao beach, som vi hört mycket om och gärna ville få se. Det var så roligt att få se lite andra delar av ön och få se och bada i alldeles turkost vatten (vilket inte riktigt framgår på bilderna på grund av fel inställning på kameran hela dagen…). 

Det var nästan bara vietnameser och vi på båten och alla vietnameser är galna i våra barn och de har inte riktigt samma känsla för personlig sfär som vi har. Ganska ofta får vi hindra dem från att lyfta upp Malte (eftersom han tydligt har visat att han inte vill det) men ganska ofta hinner vi inte stoppa dem innan de klappar honom på huvudet eller nyper honom i kinden. Han gillar det oftast inte vilket jag har full förståelse för. Men sker det på hans villkor är han ofta glad och vinkar och kan göra high five med folk, vilket de då blir alldeles överlyckliga för. Olle däremot, han ler åt alla som ler mot honom och han har ibland hamnat i andra famnar, när de frågat snällt och inte bara försökt rycka till sig honom, vilket dock förekommer rätt oftast med. Idag fick Malte erfara sitt första skrevgrepp. Vi hade läst i vår guidebok att det kan hända att vietnameser kommer fram och tar små pojkar mellan benen, som någon slags (sjuk) hälsning eller varför de nu gör det, men eftersom alla misstar honom för att vara tjej har han sluppit det. Men idag på båten framkom det när vi bytte om till badkläder att han är en kille och sedan var det någon som passade på att ta ett grepp. Malte verkade dock inte uppfatta det så tydligt och for nog inte illa av det, men konstigt är det hur som helst. Häromdagen lämnade vi Malte utan uppsikt i typ tio sekunder på en helt ofarlig plats. Trodde vi. När Stefan kom fram till honom stod en främmande vietnames och sköljde Maltes ansikte för att tvätta bort det från sand. Kanske av ren välvilja, men Malte var inte jätteglad just då kan man väl säga… Vi har med andra ord upplevt rätt många som inte har så mycket känsla för hur man behandlar andras barn. Eller det verkar snarare som att de tror att barn är allmän egendom och att man får göra vad man vill med dem. Mycket konstigt i våra ögon. 

Vi fiskar, dock utan lyckat resultat.

Stefan och Malte och en massa vietnameser i flytväst.

Lunch tillsammans med en massa vietnameser som fick visa oss hur man skulle äta.

Diskning på båten efter maten.

Framme vid Sao beach. Fint ställe, men vi ångrar inte att vi inte har bott där (som vi funderade på).

Ända sedan vi kom till det här hotellet i måndags har jag hakat upp mig på att jag vill ta ett kvällsdopp i den upplysta poolen. Två sjuka barn och en sjuk man har gjort att kvällarna avslutats abrupt med skrikande barn eller att jag däckat i sängen vid nio. Men ikväll blev det äntligen av. Och det var precis så fint som jag hade tänkt mig. Att få flyta runt på rygg alldeles ensam i poolen och titta upp på mangoträden, palmerna och en felvänd måne på nattsvart himmel under total tystnad förutom några avlägset spelande syrsor var ungefär så skönt som det låter. 

Imorgon ska vi krama ur det allra allra sista av sol och bad innan vi åker tillbaka till HCMC på måndag. 

Här intar vi vår frukost förresten, som picknick på verandagolvet. Fast just på bilden är det nog mellis med mango. 

Categories: Uncategorized | 1 kommentar

Sjukstuga 

Nu har det visst varit tyst härifrån i en massa dagar. Jag har börjat att skriva varje dag, men sedan aldrig fått skriva klart. Vi har nämligen haft (och har) sjukstuga här sedan i fredags och de få stunder jag haft tillfälle att skriva har antingen använts till egen vila eller blivit avbrutna på grund av barn som vaknat. Inspirationen har inte direkt varit på topp heller. Att se mina barn vara sjuka och ha ont är bland det jobbigaste jag vet. Jag skulle hundra gånger om byta plats med dem om jag kunde. Det är antagligen inget konstigare än en jobbig förkylning med hög feber, men utomlands, dessutom på ett varmt ställe, blir det helt klart en större påfrestning. Här är det i vanliga fall viktigt att dricka och är man sjuk är det ännu viktigare. Malte kände nog av vår stress kring det så att han till slut vägrade dricka alls. Sakta men säkert har han nu börjat dricka lite igen och febern är på väg bort och han är helt klart på bättringsvägen. Olle känner som tur är inte av vår oro så han dricker och äter för glatta livet och är förhållandevis pigg och glad trots lite förkylning och feber. Till råga på allt håller Malte på att få sina bakre kindtänder, något som verkar göra fruktansvärt ont och gör att han vill dricka och äta ännu mindre. 

Favoritstället på förra boendet där han kunde sitta och ha koll på allt som hände på gatan.

På grund av det här har vi inte heller gjort så mycket roligt att skriva om. Vi bodde de första nätterna här på ön på ett jättemysigt hostel med världens trevligaste personal, men vi hade ingen uteplats eller balkong och kände oss väldigt instängda eftersom vi då var tvungna att sitta i ett halvmörkt rum efter att barnen hade somnat. Nu har vi flyttat till ett supermysigt litet hotell i närheten, helt klart bästa boendet på resan. Det är blommor och små buskar överallt och alla rummen har en liten veranda som vetter mot poolen i mitten. I morse åt vi vår frukost sittande på golvet på verandan och tittade på det dingnande mangoträdet ovanför oss. Då njöt jag. 

Frukostutsikten kan jag inte klaga på.

Det absolut godaste kaffet. Enligt mig alltså. Stefan instämmer inte.

Det varma kaffet kommer alltid med en vietnamesisk variant på melittafilter. Stefans val. Dock längtar han efter det svenska kaffet då han slipper ha mjölk i.

Nu ska jag posta det här inlägget innan jag blir avbruten igen (har visserligen ett sovande barn i famnen nu så helt oavbruten är jag inte). Och så ska vi förhoppningsvis ha två friska barn inom kort så att vi alla kan få njuta ordentligt, gräva ner oss i sanden, bada tills vi får russinfingrar och äta typ tusen mangosar till. 

Categories: Uncategorized | 1 kommentar

Phu Quoc 

Vi har förflyttat oss ca 47 mil västerut sedan jag skrev sist. Nu befinner vi oss på ön Phu Quoc som ligger utanför Vietnams västkust, men närmare Kambodja än Vietnam egentligen. I förrgår efter lunch sa vi hej då till Mui Ne och tog tåget tillbaka till Ho Chi Minh City. Det har varit en rolig upplevelse att åka tåg här. För att få den där riktigt genuina upplevelsen borde vi kanske ha tagit de billigaste biljetterna och åkt i vagnarna med ”hard seats”, men vi kostade på oss lite lyx och bokade inte bara ”soft seat” utan även ”soft seat premium”. Vad det där premium stod för vet vi i och för sig inte, men vi fick bra säten, typ som standardsäten på svenska tåg. Och det kostade ungefär 60 kr/person för en fyra timmar lång resa – som dock bara var ca 20 mil. Det ska ju tilläggas att tåg överhuvudtaget ses som lyx här och att de flesta åker buss. När vi pratade med en vietnames om att vi skulle åka tåg tyckte han att vi var helt konstiga och han försökte övertyga oss i en kvart om att det var både alldeles för dyrt och långsamt och att det var mycket bättre och billigare att ta bussen eller till och med taxi den sträckan (enligt Google maps skulle det dock ta lika lång tid). Buss prövar jag gärna en annan gång, men med barnen kändes det säkrare med tåget. 

Vi satt i toa nummer 5 🙂

Nu tillbaka till själva tåget. Toaletterna var ungefär av samma standard som tågtoaletterna i Sverige för kanske tjugo år sedan. Men alla fick en varsin vattenflaska och en våtservett. Sedan kom de ut med en vagn och delade ut gratis majskolvar till alla som ville ha. Och sedan fanns det även en ambulerande restaurangvagn med färsk frukt och godis och lite annat som man kunde köpa. Inklusive nudlar såklart. Och AC fanns det. Och punktligt var det också. Så helt klart värt sina 60 kronor!
Efter ca 17h i Ho Chi Minh City, dvs middag och sömn, tog vi sedan flyget hit till Phu Quoc igår förmiddag. Flygresan var bara 40 min och gick hur smidigt som helst. Frågar ni Olle vet han inte ens om att den skedde för han somnade innan vi gick på planet och vaknade när vi stod på marken på Phu Quoc. 

Tillbaka några timmar i staden där någon borde jobba på att lösa den sjukt ineffektiva trafikmiljön…

Vi velade ganska länge, fram till typ i söndags, om vi skulle åka till Phu Quoc eller inte. Jag fastnade för det i tidigt planeringsstadie, men sedan strök vi det för det kändes lite meckigt med ännu en flygresa och vi tänkte nog när vi satt hemma att vi skulle åka runt så lite som möjligt. Men det var tankar vi hade hemma det, tankarna som kommer när vi är ute och reser och träffar på andra och ser annat är att vi vill resa runt massor 🙂 Nu vill vi ändå begränsa oss, det är som sagt en slapparresa och inte en göra-så-mycket-som-möjligt-resa, men vi var tvungna att röra lite på oss. Vi kände oss färdiga med Mui Ne och ville hitta lite lugnare hav och strand, plus att det gått så bra att resa med barnen så då bestämde vi oss ändå för att åka hit. Och det ångrar vi inte! Redan när vi hade landat på flygplatsen igår kände vi att beslutet var rätt, om inte annat bara för att det är roligt att få se något annat när vi har chansen. Och vilken skillnad det är på vinden och vågorna, här går det knappt att prata om vågor. Och värmen i vattnet, det är nog nästan lika varmt i vattnet som i luften här. Malte har mest varit i strandkanten förut, framför allt på grund av vågorna, men här kunde han ligga i hur länge som helst. Olle fick sitt första havsbad idag han också, och som han njöt! 

Nej, nu faller ögonlocken ihop om några sekunder. Mer rapport kommer om några dagar! 

Categories: Uncategorized | 4 kommentarer

Same procedure every day

Ursäkta extra långt inlägg, men så blir det när jag tagit paus i några dagar… 

Ja, nu har vi verkligen hittar lunken. Vi går upp, äter den torftiga frukosten bestående av en baguette och marmelad, ibland en omelett eller ett ej helt genomstekt ägg (vilket vi då undviker för att vi är försiktiga svenskar som tänker att man inte ska äta råa ägg utomlands). Sedan går vi till stranden, badar i vågorna, leker med det införskaffade hink&spade-settet, äter mango och köper en kokosnöt och dricker upp. Sedan är det lunch och därefter bums i säng. Efter vilan är det återigen fruktstund (och iskaffedags!) innan det blir poolbad tills det är dags för middag. Tillbaka till hotellet för läggning och kvällen tillbringas sedan på uteplatsen. Oftast i lugn och ro, men härom kvällen hade vårt hotell intagits av ca tusen (okej, inte riktigt, men det kändes så) kineser (okej, kan vara förtal, men från något närliggande asiatiskt land iallafall) som körde karaoke på högsta volym men kanske inte av högsta kvalitet… 


Som Stefan har längtat efter dagen då han skulle få gräva ned sitt barn i sanden. Idag var dagen äntligen kommen.

Dagen efter när vi skulle äta frukost hade samma gäng belägrat frukoststället och med tanke på hur seg servicen brukar vara när det bara är vi som äter frukost där i kombination med personalens nu helt skräckslagna uppsyn gjorde att vi tog beslutet att gå till ett närliggande ställe för att inta frukosten istället. (Att sällskapet dessutom stirrade ihjäl oss och pekade på oss och framför allt barnen som om vi vore apor på ett zoo gjorde beslutet ännu lättare). När vi satt på det betydligt lugnare stället bara några meter därifrån hörde vi efter ett tag karaoken dra igång igen… Tack och lov stannade sällskapet bara en natt. 

Morgonmarknaden precis utanför vårt hotell.

Malte har lärt sig ett nytt ord som han använder flitigt, nämligen kackerlacka. Ja, på förekommen anledning, men vi har bara sett två hittills så de är inte i överflöd tack och lov. Men igår när Malte sov middag gjorde vi  (väldigt mycket mest Stefan) en långdragen insats för att jaga ut en geckoödla från rummet. Efter ihärdigt letande, och när vi försiktigt hade lyft ut skrivbordet där den satt sig och sedan fick fortsätta att leta efter den i alla skrymslen i möbeln, sprang den till slut iväg och ner i rabatten. Pjuh. 

Ödlejakt

Våra middagar här består oftast av liknande vietnamesisk mat, men de är väldigt varierande i hur behagliga de är utifrån hur pigga/trötta, glada/ledsna, lugna/aktiva våra barn är och hur förutsättningarna ser ut med bord och stolar mm. I förrgår fick vi tips om en väldigt bra fiskrestaurang som vi tog oss till. Den låg precis vid havet och vågorna slog mot betongfundamentet och det väsnades så mycket så vi knappt kunde prata med varandra. Det var en massa folk och personalen sprang som tokar och skrek till varandra och miljön var allt annat än lugn. Olle var lite för trött och hungrig och han satt dåligt i sin stol så vi slängde i honom gröten så fort det gick. Mitt i allt bytte vi bord för att det var alldeles för litet så att Malte nådde allt och ville undersöka alla såser och bestick och burkar som stod på bordet. Han hade sedan inte riktigt ro att äta, jag spillde en tallrik med fisksky på systemkameran och som grädde på moset kom det en stor ”maskot” i form av en panda som gick och delade ut något till alla barn. Malte fick totalpanik när han såg den och var i stort sett otröstlig tills vi till slut tog oss därifrån. Maten var i alla fall god. Tror jag. 

Ursäkta skabbig bild…

Igår kväll åt vi däremot på ett litet mysigt ställe där golvet hade täckts av en massa sand och kändes som en riktig sandstrand. Malte grävde i sanden och låg i hängmattan och Olle satt fridfullt på sin stol. Malte åt bra, vi njöt av maten och Stefan och jag kunde till och med lyxa med en efterrätt – kokosglass och karamelliserade frukter – mums! Snacka om kontraster! 

Den ”lilla” efterrätten.

Lovade ju förresten att fota vårt utomhusbadrum. Första gången blev vi rätt chockade när vi öppnade dörren i rummet för att gå in på toaletten och istället kom ut på toaletten, men nu känns det helt normalt. 

Categories: Uncategorized | 2 kommentarer

En fantastisk dag. Och så lite extra krydda… 

Igår bytte vi hotell till ett som ligger vid stranden. Eller det ligger inte precis vid stranden utan en bit upp från havet, men vi kommer till stranden på några minuter. Det är väldigt mycket mer liv och restauranger och små affärer häromkring också vilket är lite roligt, roligt när det händer lite och att ha lite folk att titta på. Mest ryssar. Det här är lite som svenskarnas Kanarieöarna för ryssar. Vi satte oss på en restaurang nu ikväll där det bara var ryssar runtomkring oss och vi fick automatiskt en meny på ryska. De hade en på engelska också när vi frågade om det. Sen bytte vi ändå restaurang eftersom alla började röka omkring oss. 
Hotellet är jättemysigt med egen uteplats och vi har typ fem meter till poolen och badrummet ligger på baksidan och är utomhus. Lite opraktiskt i och för sig och jag undrar varje gång vilka djur jag ska stöta på därute, men ändå helt okej och rätt mysigt att gå på toa under bar himmel. Ska fota i dagsljus i morgon, har bara kommit på det på kvällen hittills och då blir det så mörkt och tråkigt att fota (jo, det finns lampa, men ändå…)

I väntan på dagens frukost.

Igår och idag lyckades vi för första gången på resan hitta två restauranger med barnstol, väldigt skönt att inte behöva ha Olle i knät hela tiden (vi har som en tygstol att sätta på en vanlig stol, men alla stolar här har skyhöga ryggstöd och då funkar inte den stolen). 

Idag har vi haft en riktigt skön dag, vi var nog helt överens om att det var bästa dagen hittills. Först var vi på stranden hela förmiddagen och badade i havet. Sen badade vi i poolen på hotellet efter eftermiddagssovningen. Ni som såg Malte i somras i närheten av vatten vet att han höll sig just i närheten, på sin höjd doppade han smalbenen och vid endast ett fåtal tillfällen blev han blöt på hela kroppen och då oftast på grund av att han ramlade… Nu är det en helt annan person. Okej då, att det är drygt 25 grader i både pool och hav gör ju sitt till, men han är som en fisk, både i havet och i poolen och han skrattar i stort sett oavbrutet. Väldigt skoj tycker vi som då har ett alibi för att få bada så mycket! 

Sen var det det där andra som rubriken skvallrar om. Den där kryddan. Vi pratar alltså inte om en god krydda… När vi kom till det nuvarande hotellet igår efter lunch och checkade in var vi alla väldigt trötta då vi skjutit på middagsluren i drygt en timme. Först lämnade vi Malte något obevakad (eller jag stod visst och fotade rummet och honom men såg inte vad han gjorde) och han hann få tag i en glasskiva som låg på nattduksbordet och tappade den, föga förvånande, på stengolvet. Kras…  När vi väl fått hjälp med att städa upp skärvorna kunde vi äntligen lägga oss i sängarna för att få vår tupplur. Vi vaknade drygt 1,5h senare och fann *trumvirvel* ca 10 vägglöss i sängen. Tjoho! Fyyyyy så äckligt! Vi gick genast till receptionen och förklarade och visade en Wikipediasida om vägglöss på vietnamesiska. Jag vet inte om hon förstod, men hon verkade inte säga emot. Hon erbjöd oss ett annat rum i en natt så att de skulle kunna städa så att vi sedan skulle kunna få flytta tillbaka. Men städa hjälper inte, man måste sanera och det går inte på en dag (tro mig, jag vet allt om vägglöss nu). 

Vi gick med på att byta rum (dock inte att flytta tillbaka till det första rummet – aldrig någonsin). Jag skulle ju helst ha flyttat till ett helt annat ställe, men att hitta något nytt boende och rodda med det med två barn orkade vi inte när det bara var några få timmar kvar till läggdags. Vi frågade några andra hotellgäster vid poolen och ingen av dem hade ju märkt av några vägglöss så vi chansade och hoppades att det skulle gå bra. Och vi tog av oss alla kläder och skickade iväg dem på tvätt på en gång. Den natten sov jag inte helt avslappnat kan jag säga. Och varje gång det var dags för amning tog jag fram ficklampan och lyste kring alla i sängen, men såg inga små kryp, tack och lov. Vi bor fortfarande kvar och är ju rätt säkra på att det här rummet är fritt från vägglöss. Men helt avslappnad är jag inte. Men det är synd, för hade det inte varit för de där tio små vedervärdiga krypen hade det här hotellet känts så himla bra med poolen och närheten till havet och helt okej frukost och allt. Visst, det är inget lyxhotell vi bor på, vi håller oss till en hyfsat låg budget, men en tröst i sammanhanget är väl att vägglöss tyvärr är rätt vanliga på alla sorters boende och inte behöver ha med standarden att göra. Hur som helst kan man väl lugnt säga att gårdagen inte kvalar in på någon topp 5-lista. Men den får gärna förbli etta på bottenlistan. 

Hade jag inte haft barn med på resan hade jag nog i ärlighetens namn brutit ihop lite igår, men det funkar ju inte när man ska ta hand om två barn och dessutom inte vill göra dem oroliga och rädda för situationen. Så det var bara att ta tag i problemet och försöka organisera väskor och grejer på bästa sätt. Det lyckades nästan fullt ut, men barn är ju bra på att känna in stämningar och Malte bröt ihop en stund senare när en fluga satt på hans arm, så vi kan nog ha råkat framkalla en flugrädsla i och med detta. Hoppas den går över snart. Och jag hoppas verkligen inte våra små skruttar kommer få en massa äckliga bett om några dagar (tydligen kan det dröja innan man känner av dem) utan att det är mig och Stefan de har ätit på i så fall. Och idag har jag mailat Anticimex för att få hjälp med hur vi ska göra med allt när vi kommer hem. För de här krypen ska definitivt inte få följa med hem till oss!

Malte in action några sekunder innan glasskivan faller till marken. Och det förpestade rummet.

Från vår altan framför rummet. Det nya rummet.

Nej, nu blir det sova innan det är dags för ännu en dag på stranden/i poolen och så håller vi tummarna för att vi slipper fler sådana här dumma saker. 

Categories: Uncategorized | 1 kommentar

Slappt liv och god mat

Våra önskemål när vi skulle boka den här resan var att det skulle vara varmt, att vi skulle få bada och att vi skulle slippa laga mat. Själva resmålet i sig var inte det viktigaste men vi var sugna på Sydostasien där ingen av oss varit förut och valet landade ju som ni märker på Vietnam. Det ångrar vi inte en sekund. Värmen är helt perfekt, det är ca 27 grader på dagen och sen går det ner till ca 22-23 grader på natten. Det är aldrig så varmt så att vi rinner bort, men heller aldrig så kallt så att vi behöver sätta på oss något varmare än ett linne. Bada får vi ju också göra, både i pool och i hav, men sen kommer det sistnämnda: maten. Alltså maten. Vi visste att maten skulle vara billig och att det därför skulle funka att äta ute hela tiden och slippa laga mat. Men att den skulle vara så här god, det hade vi nog inte räknat med. Vi har ätit en massa olika saker och allt är alldeles fantastiskt gott. Och Malte verkar instämma, han äter precis allting och nästan lika mycket som oss. Idag fick även Olle smaka lite inhemsk mat i form av gul mango. Oj, så gott tyckte han, och även vi andra så klart! 

Igår eftermiddag var planen att gå de ca 1,5 km till marknaden. När vi kom fram till marknadsplatsen var det dock rätt så tomt och det visade sig att den bara hade öppet på förmiddagen. Jaja, den får vi kanske tajma in någon annan dag. Så då tog vi en promenad längs med stranden (där omkring fanns det lite strand även om det var rätt smalt där också) istället och tittade på hönsen som följde efter oss, iakttog några män som kämpade länge med att snurra upp en båt längre upp på stranden, vinkade till några kossor och tappade solhattar i vattnet. Och så stannade vi för eftermiddagsfika och sen även middag innan det var dags att gå hem och sova igen. 

Annars har det inte hänt jättemycket här. Fast det är ju en sanning med modifikation, med två barn är det ju sällan en lugn stund…  Malte är lite seg i starten när det kommer till bad, men har han väl kommit i är det svårt att få upp honom. Idag ville han till och med vara i havet och han älskade när det kom stora vågor och kunde inte sluta skratta. Skoj tyckte två av oss andra också. Den tredje sov. Och för intresserade kan nämnas att ett barn idag tagit ett första krypsteg och ett barn lärt sig att hoppa jämfota ner från små avsatser. Vilket ska praktiseras typ hela tiden nu.

Categories: Uncategorized | 1 kommentar

De första dagarna i Mui Ne

Det känns som att vi har varit här i Mui Ne i flera dagar, men när jag räknade efter kom vi ju faktiskt hit igår, lördag, vid lunch (och nu är det söndag kväll). Jag har helt klart släppt kollen på dagar och tid, men det är väl just det som är semester! 

På väg tidigt på morgonen till tåget som syns i bakgrunden.

Tågresan hit tog fyra timmar. Fyra väldigt skumpiga timmar, och fort gick det inte. Men det var väldigt roligt att åka tåg och få se landskapet utanför. Ganska länge stod husen, av inte alltför hög kvalitet i svenska mått mätt, tätt. Efter ett tag började dock kullar och växtlighet breda ut sig. Sen vet jag inte hur det såg ut för det skumpade så skönt så att Olle och jag somnade och när vi vaknade igen stod vi på slutstationen – som tack och lov var där vi skulle av. 

Dubbelt upp. 

Det är ungefär samma värme här som i Ho Chi Minh City, men där märkte vi inte av solen så mycket. Här stod däremot solen högt när vi kom fram mitt på dagen och det blev insmörjning på en gång. Redo för sol och bad med andra ord! När vi kom fram till vårt hotell blev vi dock ganska besvikna. Det finns visserligen pool och vi har ett rum med gigantiska sängar och högt i tak, men det finns ingen strand häromkring! Vi hade ju sett fram emot att få bada i havet och det var därför vi åkte till Mui Ne som är känd för sin strand och har en 1 mil lång strandremsa. På mitten, där vårt hotell ligger, har dock stranden försvunnit och ersatts av en rätt så brant sluttande betongvägg som möter havet. Då kändes det allt lite surt att vi hade bokat två veckor på det här boendet… Men i morse när vi gick upp var det lågvatten och en liten bit blöt strand syntes och vi kunde gå ner och doppa fötterna (lite för höga vågor för att våga bada). Badet i poolen är inte fy skam och vi har ikväll suttit på vår balkong och läst bok och lyssnat på vågorna och njutit för fullt. Och sen har vi även bokat in oss på ett boende från och med onsdag några kilometer västerut som visserligen inte ligger direkt vid vattnet men på gångavstånd till en del av stranden där det fortfarande finns mycket strand kvar. Och där det är lite mer liv och rörelse, här omkring är det rätt dött. Och det bästa av allt är att vi inte behöver betala för alla outnyttjade nätter på det nuvarande boendet, bara för en extra natt och det är det så värt! 

Jo, jag vet att det ser väldigt bra ut. Men det finns faktiskt ingen strand och det vill vi ha!

Det som finns kvar av stranden. Och om några sekunder är den täckt av vatten igen.

Det är vääääldigt högt i tak här.

Igår kväll åt vi på en liten familjedriven restaurang tvärs över gatan. Ägaren hade två barn där det yngsta var precis lika gammalt som Malte och han blev på en gång inbjuden att komma in och leka med barnen och deras leksaker, vilket han gärna gjorde. Vi gick tillbaka dit ikväll för maten var så god och Malte har dessutom pratat flera gånger idag om att leka med barnen (sen att han snarare leker med deras saker och inte bryr sig så mycket om de andra barnen är ju en annan sak). Ägaren kan kommunicera hjälpligt på engelska och vi tror att han sa att när han flyttade hit för tio år sedan fanns det en rejäl strand här, men att den eroderat sedan dess. Det förklarar varför vårt och alla hotell här i närheten är extra billiga just nu och ser ut att ha sett sina bästa dagar. De var antagligen betydligt dyrare och fräschare när det begav sig.

Malte och restaurang-Bin bakom i tomteluva. 

Motorcykeln med en alldeles egen liten stol till Bin,  två år. Helt enligt senaste forskningen kring barn och trafiksäkerhet… 

Imorgon blir det bad, därefter den dagliga eftermiddagsluren för hela familjen när solen är som starkast och sedan väntar nog ett besök på Mui Nes marknad. Stay tuned – det här med inlägg varann dag är nog min grej under den här resan! 

Categories: Uncategorized | 4 kommentarer

Ho Chi Minh City

Nu har vi spenderat två dagar här i HCMC. Vi har inte gjort så mycket mer än strosat runt,  ätit god mat och druckit goda färskpressade juicer. Men det var nog precis vad vi behövde efter resan och tidsomställningen. Den sistnämnda gick för övrigt väldigt bra, tack vare att vi landade på kvällen kunde vi gå och lägga oss på en gång och sen var vi i stort sett i fas. 

Vi hade fått lite tips om museer och sånt, men kände inte riktigt att det var det bästa att göra med vår tvååring. Istället har eftermiddagsaktiviteten bestått av besök på lekplats, vilket har varit rätt skönt –  ett sätt att komma botten stund från all galen trafik och allt detta tutande. Malte var dessutom väldigt lycklig över att få leka i sand som var mjuk och inte helt stenhård på grund av minusgrader.  

En annan sak som vi fått tips om från många olika håll var det vietnamesiska kaffet och framför allt iskaffet med kondenserad mjölk. Och ja, det hör man ju redan från början att det låter som ett bra upplägg och det var det även i verkligheten. Stefan som inte gillar iskaffe och alltid fnyser åt alla som har mjölk i kaffet har däremot fått några koppar med riktigt riktigt starkt kaffe och nu faktiskt gått över till att ha mjölk i för att kunna dricka det (tur att han sover nu så han inte kan hindra mig från att skriva det här, han vill nog egentligen inte att det ska komma ut). 

Imorgon står alarmet på 5.35 för då ska vi äntligen ta tåget ut till kusten. Som vi längtar efter att få bada!

Här kommer lite fler bilder från våra första dagar. 

Det är svårt att fånga trafikkaoset på bild. Detta är en bråkdel.

Gatan som vi bor på. Typ den livligaste i hela stan. Men vi bor i en liten gränd, bara några meter in visserligen,  men det räcker för att vi ska slippa höra i stort sett all musik, allt tutande och alla moppar. Mycket behagligt.

Vi har nog nästan en exakt likadan bild från La Paz, men det är fortfarande lika fascinerande tycker vi.

Det här barnet hör till någon av de som jobbar på vårt hostel och han leker med hunden som om det vore en leksak, inte alltid helt varsamt. Men hunden verkar nöjd. Rätt så ofta sitter hunden i den här kundvagnen och barnet kör runt med den som en tok.

Categories: Uncategorized | 1 kommentar

Hej Vietnam! 

Det var ju ett tag sen något skrevs i den här bloggen, men nu är vi ute och flänger igen och då måste det nog få bli lite bloggande. Det kanske inte blir lika ofta och mycket som när vi var i Sydamerika, då var fokus att se och göra så mycket som möjligt, nu är fokus på att slappa och göra så lite som möjligt 🙂 

Vi var inställda på en jobbig resa hit och var förberedda på att inte komma hela vägen fram på grund av två tajta byten. Men både vi och bagaget kom fram och de tajta bytena var snarare väldigt sköna – skönt att få lite omväxling men vi slapp dötid, bara att gå direkt till nästa flyg. Vi hade förberett med pixiböcker och roligt pyssel (tack TGR!) till Malte, men sen fick han en liten väska med grejer på varje flygning så vi har flera oanvända saker kvar. Barnen sov bra och även Stefan och jag fick några upphackade timmars sömn. Värre var det för familjen några rader fram där barnet i Maltes ålder skrek sig genom hela natten. Jag led med dem och var oändligt glad att vi slapp det. 

Vi hann inte se så mycket av Ho Chi Minh igår, men vi hann uppleva den galna trafiken på väg från flygplatsen till vårt hostel och sen gick vi ut och åt goda blå(!) nudlar innan det var dags att sova. Nu har vi två dagar här i HCMC innan vi ska ut till havet och baaaaada. Vi har inga direkta planer så vi får se vad vi hittar på. 

Categories: Uncategorized | 4 kommentarer

Blogga med WordPress.com.